På morgonen, medan jag bad, fördes jag av ängeln till skärselden. Medan jag vandrade genom skärselden med ängeln såg jag en grupp biskopar. Det var en ganska stor grupp. De var alla klädda i prästkläder, såg mycket sorgsna ut och höll fram sina händer med öppna handflator.
De närmade sig mig och sa: ”Vi är alla biskopar. Kan du hjälpa oss?”
Jag sa: ”Wow, så många av er!”
”Vad har ni gjort som gör att ni alla är här?” frågade jag dem.
De sa: ”Valentina, vi var olydiga. Vi talade inte med människor om kommunion i handen. Vi sa inte till folk att de inte får röra den. Vår Herre är så helig att ingen bör röra Honom, ingen bör ta emot Honom i handen. Ni är inte värdiga.”
”Vi borde ha talat sanning till människorna, men vi gjorde det inte. Nu måste vi stanna här och lida, och vi måste förbli här tills de ändrar på detta i världen.”
”När de ska ändra och endast tillåta kommunion direkt på tungan, och att ingen får röra den, då kommer vi att bli befriade. Tills dess måste vi vara här.”
Nu förstod jag varför deras händer ständigt var utsträckta med öppna handflator. Detta är en del av deras lidande för att de lät människor ta emot kommunion i handen.
Igår morse sa Herre Jesus: ”Det finns inte en enda kyrka i världen som inte förolämpar Mig. Varje kyrka förolämpar Mig.”