Idag närvarade jag vid min bönestund för första lördagen hemma hos min vän Jan.
När Silvana kom till vår bönestund märkte jag att hon var klädd helt i svart.
Jag sa: ”Silvana, du är helt i svart. Vad har hänt? Vi saknade dig förra gången när du inte kom.”
Hon berättade att hennes mamma nyligen hade gått bort och att hon var orolig för var hon befinner sig nu. Hon sa att hennes mamma hade en andlig upplevelse precis innan hon dog. Hon tittade på något med glädje i ansiktet och lyfte sina armar mot det hon såg.
Idag bad vi Cenacle-rosariens böner, inklusive alla fyra mysterier av den heliga rosarien, litanian till den saligförklarade Modern och de sexton Fader Vår till Guds Faders ära, för att han må vara barmhärtig mot världen.
Under bönerna, medan jag mediterade över mysteriet om vår Herres himmelsfärd, tänkte jag: ’Herre, ta med dig många själar till Himlen. Ta med Silvanas mamma, om hon inte redan är där.’
Mot slutet av våra böner blev jag förvånad när Silvanas mamma plötsligt dök upp till höger om mig och började tala till mig. Hon såg mycket ung ut, trots att hon hade dött i åttioårsåldern. Jag kom ihåg när hon brukade komma på våra bönestunder tillsammans med sin dotter.
Hon sa: ”Valentina, jag kommer för att berätta för dig, för att säga till min dotter Silvana, att hon inte ska sörja mig och gråta och vara så ledsen, för jag är på den vackraste platsen. Jag kan inte beskriva för dig hur vackert det är. Jag har varit lycklig i världen, men inte på det sätt som jag är nu. I samma ögonblick som jag drog mitt sista andetag dök plötsligt den saligförklarade Modern, den vackra Modern från Himlen, upp för mig, och hon hade många änglar med sig. De log alla mot mig och de tog helt enkelt med mig. De sa: Kom med oss.”
”Den saligaste Modern sade: Kom, jag tar dig hem. Jag följde med dem, men jag visste inte vart jag var på väg. När jag nådde denna vackra plats, kan jag inte beskriva för er hur vacker den är, hur helig den är, och jag är så oändligt tacksam, och jag är så lycklig. Säg till Min dotter, Silvana, att ha frid, att be och att inte vara sorgsen.”
Hon såg så lycklig ut och log.
Den saligaste Modern valde läsningen från fader Gobbis Blå bok till dagens Cenacle-rosario. Hon log och uppenbarade sig precis framför Lydia, som läste ur den Blå boken.
Hon sade: ”Mina barn, jag ser fram emot denna dag när ni samlas, eftersom ni ger Mig så många vackra böner som andra bönegrupper inte ger Mig – inte lika många böner som ni gör.”
”Vet ni vad allt detta betyder? Det betyder att ni blir heligare och heligare. Ni ärver helighet genom bönerna. Min Son och jag välkomnar verkligen era böner, eftersom vi behöver dem för världen. Ni tröstar också Min Son.”
När vi hade avslutat alla våra böner sade den saligaste Modern: ”Fråga Jan om hon kan välja en ros och ge den till dig. Ta med den hem till ditt lilla altare, och på så sätt tröstar du Min Son. Han är så förolämpad av världen. Så syndig är världen.”
Jag berättade för Jan vad den saligaste Modern bad om. Jan sade: ”Du kan ta en.”
Jag sade: ”Nej, den saligaste Modern sade att du måste ge en till mig.”
Hon valde en liten rosa ros och gav den till mig så att jag kunde ta den med hem. Detta är den saligaste Moderns favoritfärg. På grund av alla bönerna och uppenbarelsen av vår saligaste Moder är rosorna välsignade.
Dagens bönestund var så speciell, och ändå gick jag nästan inte. Jag hade inte sovit bra och hade många sysslor att uträtta hemma. Sedan hörde jag plötsligt i mitt hjärta: ”Nej, det kan vänta. Gå och be.”
Jag var glad att jag hade gått på bönemötet. Det var en vacker och speciell dag.
Tack, saliga Moder och Herre Jesus.