"Jag är er Jesus, född inkarnat. Jag har kommit idag för att hjälpa er att förstå dygden av klokhet. Den första regeln om klokhet är rättfärdighet - det vill säga lydnad mot Guds bud. Klokheten kräver undvikande av överdrift i tanke, ord eller handling. En själ kan vara vis, men fortfarande sakna klokhet. Till exempel kan en vis själ - när den försöker göra ett påstående - uttala sin åsikt igen och igen, utan att veta när nog har sagts. Detta visar brist på förtroende i Min nåd. Jag ska berätta varför. Denna typ av själ gör sitt påstående, men är ovillig att framföra sitt fall och [sedan] låta nåden göra resten. Han kan inte tillåta nåden att bära punkten in i hjärtat. Det verkar som om han tror att allt beror på hans ansträngningar."
"Klokheten styr alla dygderna. Ibland använder vi inte klokt de dygder vi har. Ibland är en person för tålig och talar inte upp i ansiktet på orättvisa. Eller han kan visa kärlek genom att förstöra ett barn och ge efter för barnet överdrivet."
"Klokhet är heller inte synonymt med självrättfärdighet. För den kloke söker känna sig själv bättre, letar reda på sina svagheter och arbetar på dem. Den enkelsinne själ har lite problem med klokhet, men de högmodiga finner denna dygd flyktig."